De belgiska vallhundarna är uppdelade i fyra varianter;
GROENENDAEL - långhårig, svart
LAEKENOIS - strävhårig, röd
MALINOIS - korthårig, röd
TERVUEREN - långhårig, röd

Belgaren är en frisk, medelstor hund. En hane är ca 62 cm och en tik ca 58 cm. Längden skall vara densamma som mankhöjden. Normalvikt för en hane är ca 25 - 28 kg och för en tik ca 20 - 22 kg.

Belgarnas förfäder är vall- och vakthundar som har använts i Europa i många år. Även i Belgien fanns dessa vallhundar i olika varianter, men år 1891 samlades en grupp belgarägare utanför Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundsklubben. Det beslutades om en rasstandard och rasen delades upp i tre olika hårlagsvarianter; långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gånger tills man kommit fram till de fyra varianter som erkänns idag. I Sverige är det inte tillåtet att korspara varianterna med varandra. Fortfarande så kan det födas groenendaelvalpar efter tervueren föräldrar och vise versa.Groenendael var den första belgaren som kom till Sverige i början av 50-talet. Tervueren kom några år senare medan den första Malinois togs in 1974 och landets första Laekenois kom 1984.

Belgaren är inte en hund som passar alla människor. Den är glad, livlig, alert och intelligent och i rätta händer är den en utmärkt allroundhund. Belgaren kräver att få vara en del av familjen. Det duger inte att arbeta heltid och låta någon rasta den någon gång mitt på dagen. Det kan leda till katastrof framför allt vad beträffar en olycklig och ensam hund som saknar sin flock och vantrivs, men också vad den i sin ensamhet kan förvandla möblerna i hemmet till. Om den inte aktiveras så tar den initiativet och gör det själv.

Puberteten är ett stadium då det kan uppstå problem. Då den växande valpen har blivit tonåring och hormonerna fullkomligt sprutar i kroppen då gäller det att ha befäst sitt ledarskap redan från första början. På några veckor förvandlas den godmodiga valpen till en tvär tonåring som är rädd för de mest ofattbara saker tex soptunnan den gått förbi varje dag och den kanske börjar morra åt grannen den mött flera gånger i veckan. Detta är en övergående period i hundens liv som den helt enkelt måste igenom. På endel hundar märks inte puberteten alls, medans det på andra märks desto mer.

Belgaren är född till skådespelare. Skäller man på den så spelar den upp hela sitt register för att man ska tro att den har förstått. I nästa sekund, då man vänt ryggen till, så gör den samma dumhet som om ingenting har hänt. Det gäller alltså att vara smartare än sin hund vilket inte är det lättaste då man har med denna ras att göra.

Många skaffar en belgare för att tävla och belgarna har bla gjort bra i från sig i SM sammanhang när det gäller agility, bevakning och i bruksgrenarna. Alla behöver naturligtvis inte tävla med sin hund för att aktivera den, men något bör man hitta på för att hunden skall trivas. Man kan träna lydnad, agility, spår och mycket annat för att hunden skall få använda sin hjärna.

Belgarens livliga intellekt gör att den fattar snabbt. Man brukar säga att tanke och handling är ett och detta gör att vissa människor inte passar som belgarägare. Det gäller att ha klart för sig att detta inte är en hund som trivs med att bara ligga i soffan varje dag och göra ingenting. Här krävs dock en balansgång eftersom det kan vara bra att lära sin valp att ta det lugnt också. Socialträning och miljöträning är ett måste, men minst lika viktigt är att hunden blir harmonisk.

Belgarna är härliga! De är sunda, glada, keliga och man kan få tag i hundar som det både går att ha framgångar med i utställningsringen och på appellplanen eller i andra arbetssammanhang. De är väldigt roliga att jobba med. De är positiva och med på det mesta, en riktig allroundhund för aktiva hundägare!

Här hittar du rasstandarden i pdf format.