Våra djur är först och främst familjemedlemmar och de lämnas aldrig ensamma längre stunder. När vi arbetar är det ”mormor och morfar” som är hundvakt. Den här artikeln publicerades i ”Hundbiten” (Ljusdals BHK´s klubbtidning) nr 4, 1999 och av den kan man lätt förstå att det inte är ”bara” att vara hundvakt åt en busig valp och unghund.

Att vara mormor åt Fathai är ett nytt äventyr varje dag. Hon är otroligt tillgiven och kelig och har man något gott från kylskåpet så är man extra populär.

Vi kan börja när hon var liten valp. Då var det mig hon tydde sig till när hon var här hos oss. Morfar tillhör ju Lavina.

Jag undrar hur många skinntofflor hon har lyckats ta några tuggor ur. Dom är tydligen väldigt trevliga att slita och dra i. Våran furutrapp till övervåningen smakar tydligen också bra. Den var jättebra att vässa tänderna på och tandvässningen har lett till ett stort hål i trappan. Hon har alltid legat på hallmattan framför ytterdörren och bredvid hallmattan finns trappan.

I våras när Anna och Fathai var här hos oss så gick Anna upp på övervåningen för att vila i sitt gamla rum. Vi trodde att Fathai var och vilade med henne. Efter en lång stund kom hon ner och pussades med nos och tassar som var fulla av jord. Då gick jag upp på övervåningen och kollade och mina farhågor besannandes. I mitt blomster rum hade morfar ställt en säck med 20 liter blomjord, till mina plantor. Fathai hade haft jättekul. Det var 20 liter blomjord över hela golvet och plastsäcken var i små små bitar. Egentligen skulle man ha förstått att det var bus på gång, för hon var så tyst, precis som människobarn som gör bus.

Nästa gång det hände sprang hon upp med ett ben. Hon brukar gömma dom på övervåningen. Då kom hon ner med skumgummi på nosen. Då hade hon slaktat en ful kudde. Det var kuddstoppning i soffan hur mycket som helst.

En annan gång lämnade jag henne ensam i ca 45 minuter. Jag hade gömt godis efter konstens alla regler. När jag kom hem möttes jag av morfars fiskeskor i skinn i hallen, utan bakkappor. Dom var tydligen väldigt goda att tugga på. I trappen låg det skumgummi. Då hade hon slaktat den andra fula kudden i Annas gamla säng.

Tänk vad försigkommen hon är som har hunnit så mycket bus på kort tid. Det händer alltid nått med Fathai i huset, men vad gör väl det när man får pussar och kramar i ett kör. Hon blir ju alltid så glad när hon ser mig.

Fathai som liten, söt och busig valp

Fathais mormor